MS Fakta

Hur utvecklas skovvis förlöpande MS?

Oavsett vilken typ av MS du har, går det inte att säga hur sjukdomen kommer att utvecklas, och det kan skilja sig helt från hur det ser ut för någon annan. Vissa personer med MS har bara lindriga symtom under lång tid, medan sjukdomen utvecklas snabbt hos andra. Den vanligaste formen av MS, skovvis förlöpande MS (även kallad RRMS) kännetecknas av att man får tydliga besvärsperioder, så kallade skov. RRMS kan ha tydliga faser.

Utan behandling utvecklas MS i fyra faser hos 90 % av de drabbade: subklinisk MS, preklinisk MS, skovvis förlöpande MS och till slut sekundärprogressiv MS
Under de tidiga skedena av MS kan det uppstå skador i hjärnan som kanske inte ger märkbara symtom.
Över tid ackumuleras dessa skador och orsakar symtom som kan leda till nedsatt funktionsförmåga.

Alla individer är förstås olika, men hos 90 % av dem med MS utvecklas sjukdomen via just dessa faser och former av MS:

Subklinisk MS: I detta skede förekommer förändringar i hjärnan som kan se ut som MS, men som inte ger några märkbara tecken eller symtom som tyder på att något är fel.

Preklinisk MS: Du har haft ett enstaka skov (kallas för "kliniskt isolerat syndrom") som kan bero på MS, även om du ännu inte kanske kan diagnostiseras med MS.

Skovvis förlöpande MS: Du har haft ytterligare ett skov som hjälper läkarna att ställa diagnosen. Skovvis förlöpande MS, RRMS, kännetecknas av skov (perioder med förvärrade symtom) som följs av remissioner (långa perioder som är helt eller delvis symtomfria). Läkaren kan också prata om något som kallas McDonald-kriterier. De kan hjälpa till att ställa diagnos redan efter ett enda skov om läkaren har fått tillräckligt med information från MR-bilder.

Sekundärprogressiv MS (SPMS): Utan behandling utvecklas RRMS till SPMS hos 50 till 60 % av personerna inom 15 till 20 år efter det att de har fått MS-diagnosen. SPMS kännetecknas av tilltagande försämring av funktionsförmågan – med eller utan skov och remissioner.

Det kan vara bra att förstå vad som händer i hjärnan under de tidiga stadierna av MS, i synnerhet när du och läkaren tillsammans ska välja vilken behandling som är bäst för dig.

Tidigt i sjukdomen hittar hjärnan sätt att åtminstone delvis kompensera för de skadade nervcellerna, genom att använda andra sätt att skicka signaler från de skadade delarna i hjärnan till oskadade partier. På det viset kan meddelandefunktionen mellan hjärnan och resten av kroppen återställas. Hjärnan försöker också hantera skadorna genom att reparera myelinet, en process som kallas remyelinisering. Men eftersom dessa reparationsmekanismer också kan maskera symtom, finns det risk för att vissa personer förblir odiagnostiserade och obehandlade under sjukdomens tidiga skeden.

Med ökande ålder krymper hjärnan gradvis. Detta kallas ibland hjärnatrofi eller hjärnvolymförlust (BVL). Det är en normal del av åldrandet, men det kan gå snabbare hos personer med MS.

Kroppen försöker reparera den skyddande myelinskidan som skadas vid MS. Men reparationsprocessen är långt ifrån perfekt och över tid räcker den inte till för att förhindra ytterligare skador på nervcellerna. När skadorna ackumuleras kan andra vägar i hjärnan inte längre kompensera för nervförlusten i de skadade områdena.¹ Detta kan leda till hjärnatrofi.

I takt med att MS fortskrider kan delar av det centrala nervsystemet skadas permanent. Det är vid denna tidpunkt som funktionsnedsättningen kan börja förvärras över tid, med eller utan skov. Sjukdomen övergår nu i ett skede som kallas sekundärprogressiv multipel skleros (SPMS).

Utan effektiv behandling utvecklas skovvis förlöpande MS till SPMS hos 50 till 60 % av personerna inom 15 till 20 år.